Hej igen!

Idag läste jag ett inlägg om en katt som har en vit fläck på fel ställe för att vara rastypisk. Denne kisse var ägarens ögonsten i 20 år trots denna defekt.

Nu är inte alla människor som denne kattägare utan det finns även de som skulle ratat denna lilla individ och kanske till och med avlivat den.

I mitt okunniga lilla huvud funderar jag över VARFÖR?

Jag är helt med på att man inte bedriver avel på hundar med ärftliga höftfel och andra defekter som skapar ett lidande för djuret och dess avkomma, men när man tittar på för mig larviga saker för att bestämma att djuret inte duger så blir jag förvirrad eller rättare skrivet ledsen....

Mina tankar går osökt till en liten elak gubbe med fånig mustasch i Tyskland på 30-talet :(

Jag förstår att de som bedriver avel med hundar och katter driver ett företag där de är tvungna att tjäna pengar. Då måste de också följa riktlinjer och skaffa sig många rosetter till sina djur.

I mina ögon är detta ganska obehagligt...

För mig är ett djurs liv lika viktigt som en människas. Tar man sig an ett djur så ska man sköta om det på bästa sätt osv. Självklart för de flesta, men kolla på blocket så får ni se hur många som tröttnat på sina djur och gärna slumpar bort dem till vem som helst. Djurhemmen är överfulla med små individer som behöver ett hem där någon tar hand om dem.

Det är lätt att skaffa sig en söt kattunge eller hundvalp. Det vissa glömmer är att en hund måste tränas och fostras för att inte bli ett monster. Ibland kan man ha tur och få ett enkelt djur som sköter sig av bara farten och då kanske det funkar ändå, men det är mer ett undantag än en regel.

En katt kommer kanske leva i 20 år och en hund i 15. Vem ska ta hand om djuret när man tröttnat?

En gång i forntiden hade jag en schäfer. För skoj skull ställde jag ut honom. Han hade perfekta höfter, hållning, var lagom tjock osv MEN han var 3 cm för hög...

För mig var han som en familjemedlem. En skrämmande tanke kommer upp i huvudet. Tänk om jag skulle börja bedömma resten av familjen på samma sätt???

Min far är född utan höftled och har haltat och haft värk hela sitt liv... Borde jag och mina bröder fått födas då? Mamma har dyslexi som hon delat med sig av till min bror och min son. Ska de avlivas? Jag väger 10 kg för mycket, har dåliga knän och svag nacke. Taskig kvalitet på håret som aldrig kan bli långt och kvinnligt. Mina ögon har inte bestämt sig för vilken färg de ska ha utan är melerade. Jag har ett födelsemärke i pannan. Ryggen är sned och det lär inte bli mindre skolios med åren osv osv...

Är det okej att jag fött 2 barn med dessa gener?

Jag vill gärna lära mig mer och tar gärna emot kommentarer då det gäller djuravel. Kan ni övertyga mig så jag förstår? Pengar är för mig ett dåligt argument som jag redan förstått, jag vill ha fler argument förutom pengar...