Jag har alltid uppskattat att få bo på landet. På landet för mig innebär, utan grannar i ett hus man inte ens kan skönja från någon trafikerad väg. Det kan bero på att jag faktiskt är en eremit som tycker mycket om avskildhet.

Det finns en grupp till som gärna drar sig ut på landet och lever i avskildhet. Det är gruppen krimnella som ibland även har ett missbruk att dölja. Den gruppen tillhör inte jag kan jag direkt tala om. Ofta när jag ringt på annonser "hus uthyres med enskilt läge" har jag ofta fått frågan hur jag försörjer mig. Förstår hur de tänker så jag brukar i det läget stövla på direkt med att jag försörjer mig genom hederligt förvärvsarbete och mitt missbruk handlar om cigaretter och ibland en Bacardi med cola. Fylleri eller narkomani ligger inte för mig.. Det brukar bryta isen ordentligt för det är det de vill veta egentligen fast de inte kan med att fråga rent ut..

Fast cigaretterna kan också vara ett problem. Då är det lika bra att dra att röker gör jag utomhus och fimparna läggs prydligt i en burk med vatten och sen skruvas det på ett lock. Ingen hyresvärd vill ha ett inrökt hus som kanske brunnit i ett hörn som de får renovera för flera hundra tusen efter jag bott där.. De vill inte ha gräsmattan full av fimpar heller. Det är ju inte så snyggt.

Sen kommer nästa fråga. Har du husdjur? Nu hör det till saken att jag haft en mängd olika djur genom åren. Hundar, katter och kaniner har ingått i min närmsta vänkrets.

Kaniner biter på allt, katter kissar överallt, hundar är farliga och har vassa klor de river sönder golv och andra snickerier med. Riktigt så har det inte gått till med mina djur, men det är omöjligt att förklara för en person som har bilden klar över mig och mina djur redan i telefon..

Samma sak har gällt barn. Jag har 2 barn som inte alltid varit vuxna. Barn slår sönder saker och kastar cyklar i rabatterna. Godis och glasspapper kommer att ligga precis överallt i trädgården tror hyresvärden..

Njauuuuu, är du gift eller kanske sambo då? Det är nästa fråga, för det vore ju bra om det fanns en riktig karl i huset som höll ordning på mig, barnen och djuren så vi inte välter hela huset och eldar hej vilt. Man gör ju så mycket konstigt när man är påverkad av knark har han hört... Detta tänker han, men uttalar inte.

Dessutom kan inte en kvinna elda med ved och utföra enklare reparationer som byta en glödlampa tex. Jag kommer få åka dit ideligen och fixa med saker om hon ska bo i mitt hus tänker han och tar en knarkare som hyresgäst istället.. Detta har hänt flera gånger faktiskt.

En gång för några år sen inträffade faktiskt det motsatta. Jag fick ett hyreskontrakt på ett hus i en liten by, efter en missbrukare och hans stackars misshandlade kvinna.

Där hade möbler kommit utflygandes genom fönstret (utan att fönstret var öppet), de hade en arg hund som skrämde vettet ur grannarna och kvinnan fick ofta sova i bilen när hon fått stryk och låsts ute i bara mässingen mitt i vintern.. Dessutom hade de eldat så hårt i pannan att vattnet hade expanderat i värmesystemet och orsakat vattenskada från vinden ner till bostadsdelen..

När jag kom istället med mina ungar så var allt bra. Jag målade och tapetserade till och med hela huset så det blev riktigt fint efter bara någon vecka. Hyresvärden var nöjd för gräset klipptes och hyran kom in punktligt varje månad vilket också hade varit ett problem tidigare.

Jag hade visserligen grannar där. Ett par ca 20 år äldre än jag som var mycket trevliga och aldrig störde mig. De var aldrig något problem utan snarare en tillgång.

Men, jag hade flyttat till en by där alla kände alla... Folk i byn undrade naturligtvis vem jag var. Den ene efter den andre "hade vägarna förbi" när jag var utomhus.

Varifrån kommer du? Vem är pappa till dina barn? Har de samma pappa? Varför är barnen aldrig hos sin pappa utan hos dig hela tiden? Var du gift med barnens pappa? Vad jobbar barnens pappa med? Vad jobbar du med? Är dina föräldrar skilda? Var bor dina föräldrar? Vad jobbar din pappa med? Är du släkt med någon här i byn? Har du någon karl du smyger med på nätterna som vi inte känner till? Såg det var släckt hos dig igår kväll, var var du då? Det stod en bil utanför ditt i lördags, hade du besök? Av vem? Varför har du inga julgardiner?

Så höll det på en tid.... Eftersom jag är en SOCIAL eremit så lät jag dem hållas, en stund... Slutligen när en person jag visste verkligen kände alla i byn kom med dessa frågor så orkade jag inte vara trevlig längre utan ställde frågan: Det var fan vad du är nyfiken, du beter dig som byns skvallerkärring, vad vill du veta?

Reaktionen var helt oväntad faktiskt. Jag trodde han skulle bli förbannad eller åtminstone riktigt sur. Jag trodde helt säkert han skulle ge sig iväg hem till sitt åtminstone.

Nej så fel jag hade, han började skratta högt och förklarade. Så är det alltid här i byn, vi vill veta allt och när vi vet allt får du vara ifred.....

Okej sa jag. Vad vill ni veta. Han fick veta allt av intresse och jag bad honom sprida detta i byn och sen fick jag faktiskt vara ifred. Förmodligen hade ryktet gått att jag var folkilsken och mindre tillmötesgående, men jag var åtminstone ingen knarkare och jag drev inte bordell i byn.

Så är livet ofta i små byar. Hur gör man för att få vara ifred i sitt hem då?

Där jag bor nu äger jag mitt eget skjul. Ingen undrar om min katt kissar inne eller hur jag beter mig när jag röker. Pappa är inte nyfiken av sig på ett öppet sätt. Han skulle aldrig fråga vem som hälsade på igår, han skulle snarare förvänta sig att jag berättade själv... Hmmmm...:)

När mina föräldrar köpte detta ställe så låg det sist på en skogsväg. Inte en granne så långt ögat kunde nå. Det var som gjort för mig fast ingen visste det när jag bara var 2 år. Har kommit på att pappa också är en socal eremit. Det finns i generna...

Problemet nu är att kommunen skapat en väg som går precis förbi min dörr. Det är ingen bilväg, men en flitigt använd motionsrunda. Alla i Mullsjö som har en hund eller annat behov av promenader går förbi mitt skjul...

Detta betyder att jag skaffat rullgardiner. Jag vill inte att någon står utanför och stirrar in i mitt hem. Det har faktiskt hänt några gånger.

Om man väljer att bo så här ensligt så betyder det ju oftast att man inte har intresse av att leva kollektivt. Vill man frottera sig med folk dygnet runt så skaffar man sig ett hus i ett villaområde. Det skulle jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunna tänka mig att göra.Har inget intresse av att riva upp maskrosor varje dag för att fröna inte ska blåsa in och förarga grannen.

Jag vill kunna gå ut och ta en cigarett i min stora t-shirt jag sover i utan åskådare på morgonen när allt hår ligger åt ett håll. Det kan vara svårt ibland. Jag får öppna dörren och titta ut åt två håll först för att kolla så ingen är på väg förbi. Är någon på väg hit så stänger jag faktiskt dörren och tar mitt kaffe och min cigarett inomhus.

Jag vet, det luktar fan rent ut sagt när man rökt inne, men det är mitt skjul och ingen har med det att göra mer än jag... Igår öppnade jag fönstret och vädrade länge, skurade med Ajax och ställde ut 3 glas med ättika för att få bort röklukten. Det funkade faktiskt riktigt bra.

Idag när jag vaknade kom ett helt gäng med 3 hundar gående. Alltså luktar det rök igen. Samma antirökluktritual senare idag alltså.

En dag i somras när jag hade hund så hade jag åtminstone klätt på mig anständigt nog för att visa mig för folk. Jag släppte ut Sessan för kissning och stod i dörren för att vakta henne. Då kom en golden retriver springande. Eftersom Sessan inte var socialt tränad (hon heller) så gick jag ut för att hämta henne innan hon blev frukost åt den stora, gula hunden.

Då hörde jag en vissling (inte efter mig tyvärr) och ett bestämt sitt! Hunden satte sig direkt och jag hann ifatt Sessan och lyfte upp henne.

Den gula hunden var mycket fin, husse var om möjligt ännu finare ;) Nu undrar jag vart han tog vägen. De flesta motionärer börjar jag känna igen, men snyggingen med den fina hunden har jag aldrig sett igen. Var är han?

Förmodligen hemma med sin fru och sina tre barn........Hmmmm..... Jag har inte sett hunden heller igen så de var kanske bara på besök i byn..

Hur gör man då för att få vara helt ifred i sitt hem? Åtminstone för främlingar jag inte själv bjudit in. Jag tror jag har lösningen.

Eftersom jag har byggt detta skjul så skulle jag faktiskt kunna bygga ett till. Min bror har en gård med mycket skog. Tankarna går ibland åt det hållet. Misstagen jag gjort när jag byggde här har lärt mig hur jag inte ska bygga nästa gång.

Om jag skulle ta på mig stövlarna och åka dit och kolla upp en lämplig plats för ett nytt bygge? Tror jag gör det faktiskt en dag. Detta ställe kan vi sälja med tiden. För att få pappas hus på det sätt jag vill så får jag hosta upp minst en halv miljon. Tveksamt om jag vill det med tanke på motionsrundan.

Det känns enklare att bygga nytt, ta katten under armen och flytta till riktig skog när tiden är mogen. Så får det nog bli:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen!   Idag läste jag ett inlägg om en katt som har en vit fläck på fel ställe för att vara rastypisk. Denne kisse var ägarens ögonsten i 20 år trots denna defekt. Nu är inte alla människor som denne kattägare utan det finns även de som s...

Hej!   Har tröttnat lite på bloggen som en del säkert märkt, men nu fick jag upp en fundering jag vill skriva av mig om.   Det som bryr min lilla hjärna idag är människors enormt ombytliga humör mellan hat och kärlek.   En dag kan det se ...

  Blev akut hungrig och gick igenom frysens innehåll. Hittade en påse oxpytt, lite obehagligt namn på mat tycker jag, men man får inte vara kräsen...   Fukten dryper på väggarna känns det som här i stugan. Tände i braskaminen för att få bort de...

Jaha, då är jag här igen då.   En längre tid har jag inte känt för att blogga. Fokus har legat på andra saker och det har varit bra saker   Jobbet tar tid och kraft och den energi jag haft kvar har jag lagt på privatlivet.   Just nu har jag...

Hej igen!   Den sista tiden har livet gått i 190 km/h. Jobbat en hel del och försökt få tid över till andra saker jag vill göra. Fast det orsakar stress ibland så får jag ihop det i sista ändan på det ena eller andra viset. Jag har prioritera...