För ca ett år sen sökte jag ett jobb som säljare. Ägaren till företaget ringde mig och vi ställde frågor och svarade varann hej vilt.

Han var mycket trevlig, kemin var det inget fel på, jag skulle absolut kunna samarbeta med honom. Sånt känner jag oftast direkt och det brukar stämma bra.

Felet var hans upplägg i säljorganisationen. Den passade mig inte alls.

Provision, egen bil, utbetalning av lön efter det att fakturan var betald av kund, helst F-skatt osv...

Det skulle alltså innebära att jag skulle ta min bil och kuska runt i butikerna i trakten och stå för de kostnaderna. Jobba hårt för att sälja in ett koncept som jag vet av erfarenhet tar tid. Det är en tuff strid om hyllorna i butikerna. Efter enträget tjatande skulle jag sen bygga upp min bråte i hyllorna, fakturera, sen skulle jag vänta på en halvtaskig provision....

Redan i telefon sa jag att det intresserar mig inte ett dugg. I så fall skulle jag redan varit säljare så jag kunde "köra dubbelt". Det var jag inte. Tackade vänligen men bestämt nej.

Han ringde igen någon vecka senare. Då hade han hittat en kille som hade andra produkter som jag kunde få sälja samtidigt som hans. De produkterna var en helt annan varugrupp.

Det skulle betyda att i varje butik skulle jag behöva boka möte med två olika personer.. En specialansvarig och en kolonialansvarig.

Med andra ord samma jobb fast nu dubbelt så jobbigt ;)

Han ringde några gånger till för han hade tydligen inte gett upp hoppet om att få in en medelålders trött kvinna i sitt säljteam...

I dag vaknade jag av telefonen. Jag hade glömt att han fanns. Det var han IGEN! Sist han ringde var ett år sen sa han...

Nu hade hans företag nått enorma framgångar!!!! Grattis så kul sa jag!!!! Kanske skulle jag kunna tänka mig att hoppa på hans framgångståg nu när de blivit så duktiga!!!!!

Absolut sa jag. Har du fast lön och tjänstebil nu då? Undrade jag. Nääääääääää sa han. Hejdå, sa jag....

Min tanke är den att om man har en enorm framgång i sitt företag så behöver man inte ringa och tjata på någon som inte vill jobba där. Dessutom har jag sagt till honom i klartext: JAG VILL INTE!!!

Det handlar inte heller om att jag är någon känd toppsäljare han hört om och vill headhunta till vilket pris som helst. Jag är inte ett dugg känd och en högst medelmåttig säljare...

Nu funderar jag på om man kan applicera detta på andra saker i livet. Män tex?

Jag tittar ut en man som verkar trevlig och stilig. Ringer upp honom och talar om att jag står till hans förfogande.

Eftersom han är trevlig så blir han förmodligen stum och det är bra för då kan jag prata på om mig själv och min förträfflighet. Eftersom jag inte tänker ringa någon idiot så lär han finna sig efter en stund. Då antar vi att han säger NEJ!

Varför ta ett nej som ett nej. Jag tänker ut nya förträffligheter om mig själv. En bra sak varje vecka som jag ringer och informerar honom om för att få honom att ändra sig. Självklart ringer jag från skyddat nummer....

Till slut tröttnar han och talar om för mig klart och tydligt att han inte är intresserad! Hans trevlighet försvinner till och med lite gradvis....

Skit i det! Ett år senare ringer jag upp samma man och talar om för honom att nu får du skynda dig och hoppa på tåget (mig) för nu finns det en hel hög med män som är intresserade av mig.

Då bör han säga: Ja, men ta någon av dem då.... (de finns ju inte så vad säger man?)

Ringer man igen då? Självbevarelsedriften skriker högt i huvudet att jag borde slutat ringa efter samtal nr 1. Förmodligen skulle jag inte ens ringt det utan försökt få honom att ringa mig istället. Skapat någon form av intresse innan ett sånt samtal blev aktuellt...

Fast tydligen ska man inte ge upp... Kanske ringer företagaren igen och vill anställa mig. Man vet aldrig..

 

Taxen

7 december 2011 11:55

Du skriver så himla bra!!! Keep it up!

Karin Eliasson

7 december 2011 11:58

Snäll du Taxen;)

 

Berit

7 december 2011 13:57

Jösses! *asg* GILLAR verkligen din blogg! Här finns skratt, ironi, humor, allvar, eftertanke... allt som ska finnas i en bra blogg. Fortsätt så! Kram!

Karin Eliasson

7 december 2011 14:29

Ojdå! Tack:)

 

Sofia L.

8 december 2011 16:05

Ja, men är inte det ett idiotsäkert trick för match.com ?! Det handlar ju om att aldrig ge upp... *fniss*
Älskar din blogg! :D

Karin Eliasson

8 december 2011 19:48

Ja trägen vinner. Ska bara titta ut vad jag vill ha sen jä***r;)
Tack!

 

Niklas Persson

10 december 2011 09:38

Vilken underlig lirare?
Han kanske sett dig och ville ha JUST DIG!! ;-)

http://farbrorn.bloggplatsen.se

Karin Eliasson

10 december 2011 17:47

Nej, Niklas. Har aldrig träffat honom, men borde kanske göra det så han slutar ringa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen!   Idag läste jag ett inlägg om en katt som har en vit fläck på fel ställe för att vara rastypisk. Denne kisse var ägarens ögonsten i 20 år trots denna defekt. Nu är inte alla människor som denne kattägare utan det finns även de som s...

Hej!   Har tröttnat lite på bloggen som en del säkert märkt, men nu fick jag upp en fundering jag vill skriva av mig om.   Det som bryr min lilla hjärna idag är människors enormt ombytliga humör mellan hat och kärlek.   En dag kan det se ...

  Blev akut hungrig och gick igenom frysens innehåll. Hittade en påse oxpytt, lite obehagligt namn på mat tycker jag, men man får inte vara kräsen...   Fukten dryper på väggarna känns det som här i stugan. Tände i braskaminen för att få bort de...

Jaha, då är jag här igen då.   En längre tid har jag inte känt för att blogga. Fokus har legat på andra saker och det har varit bra saker   Jobbet tar tid och kraft och den energi jag haft kvar har jag lagt på privatlivet.   Just nu har jag...

Hej igen!   Den sista tiden har livet gått i 190 km/h. Jobbat en hel del och försökt få tid över till andra saker jag vill göra. Fast det orsakar stress ibland så får jag ihop det i sista ändan på det ena eller andra viset. Jag har prioritera...