Hej igen!

Idag läste jag ett inlägg om en katt som har en vit fläck på fel ställe för att vara rastypisk. Denne kisse var ägarens ögonsten i 20 år trots denna defekt.

Nu är inte alla människor som denne kattägare utan det finns även de som skulle ratat denna lilla individ och kanske till och med avlivat den.

I mitt okunniga lilla huvud funderar jag över VARFÖR?

Jag är helt med på att man inte bedriver avel på hundar med ärftliga höftfel och andra defekter som skapar ett lidande för djuret och dess avkomma, men när man tittar på för mig larviga saker för att bestämma att djuret inte duger så blir jag förvirrad eller rättare skrivet ledsen....

Mina tankar går osökt till en liten elak gubbe med fånig mustasch i Tyskland på 30-talet :(

Jag förstår att de som bedriver avel med hundar och katter driver ett företag där de är tvungna att tjäna pengar. Då måste de också följa riktlinjer och skaffa sig många rosetter till sina djur.

I mina ögon är detta ganska obehagligt...

För mig är ett djurs liv lika viktigt som en människas. Tar man sig an ett djur så ska man sköta om det på bästa sätt osv. Självklart för de flesta, men kolla på blocket så får ni se hur många som tröttnat på sina djur och gärna slumpar bort dem till vem som helst. Djurhemmen är överfulla med små individer som behöver ett hem där någon tar hand om dem.

Det är lätt att skaffa sig en söt kattunge eller hundvalp. Det vissa glömmer är att en hund måste tränas och fostras för att inte bli ett monster. Ibland kan man ha tur och få ett enkelt djur som sköter sig av bara farten och då kanske det funkar ändå, men det är mer ett undantag än en regel.

En katt kommer kanske leva i 20 år och en hund i 15. Vem ska ta hand om djuret när man tröttnat?

En gång i forntiden hade jag en schäfer. För skoj skull ställde jag ut honom. Han hade perfekta höfter, hållning, var lagom tjock osv MEN han var 3 cm för hög...

För mig var han som en familjemedlem. En skrämmande tanke kommer upp i huvudet. Tänk om jag skulle börja bedömma resten av familjen på samma sätt???

Min far är född utan höftled och har haltat och haft värk hela sitt liv... Borde jag och mina bröder fått födas då? Mamma har dyslexi som hon delat med sig av till min bror och min son. Ska de avlivas? Jag väger 10 kg för mycket, har dåliga knän och svag nacke. Taskig kvalitet på håret som aldrig kan bli långt och kvinnligt. Mina ögon har inte bestämt sig för vilken färg de ska ha utan är melerade. Jag har ett födelsemärke i pannan. Ryggen är sned och det lär inte bli mindre skolios med åren osv osv...

Är det okej att jag fött 2 barn med dessa gener?

Jag vill gärna lära mig mer och tar gärna emot kommentarer då det gäller djuravel. Kan ni övertyga mig så jag förstår? Pengar är för mig ett dåligt argument som jag redan förstått, jag vill ha fler argument förutom pengar...

 

bettina egelund

23 april 2013 08:12

Jag har bondkatter som fått massa fina ungar 2 blandrashundar varav den ena tiken fått 3 kullar valpar där det finns både hundar som utbildat sig till diabeteshund assistent hund och en massa är duktiga i lydnad och agilyti jag har ett cp-barn med vattenskalle som har haft mest tjejer av hela hans kompis gäng han åker runt på olika even där han roar folk genom sin musik och sång och 3 andra barn varav den ena adhd men som gett mig 4 fantastiska barnbarn skulle vi inte få fortsätta att sätta barn till världen
klart vi duger vi är bäst tänk om alla skulle vaara stöpta i samma form jag har hållt på med avel på storpudel och Beardedcolli men slutade tack vare att avlen va stenhård och alla hundar blir bara sjukare och sjukare håller även på med hästavel och då på Islandshäst för det är en superfrisk ras

http://www.norrbacken.blogg.se

Karin Eliasson

23 april 2013 08:17

Din son är sjukt snygg Bettina och otroligt begåvad.
Du är sund tycker jag och dina barn och djur också

 

catten

23 april 2013 08:14

Jag gillar mina gener :)

Karin Eliasson

23 april 2013 08:16

De är perfekta :)

 

Lisa fritzsson

23 april 2013 11:57

Det är helt sjukt detta med synen på djur...mina hundar är familjemedlemmar o blandraser som gett mig så mycket glädje både när jag mått dåligt o annars, hönorna o tupparna får visserligen inte bo inne men dom är mig lika kära o underbara varelser även om dom har lite defekter. Mina barn skulle väl inte heller finnas då eftersom jag inte va nått geni i varken skolan eller på annat o inte är jag nån skönhetsdrottning heller, deras far är helt utsliten i kroppen, överviktig ...men enligt oss har vi världens underbaraste barn o barnbarn vad gör de då om nån är skelögd o den andre har whiplash. Vad är perfekt...jag vet inte, men i mina ögon har alla något, men ingen har allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Har tröttnat lite på bloggen som en del säkert märkt, men nu fick jag upp en fundering jag vill skriva av mig om.   Det som bryr min lilla hjärna idag är människors enormt ombytliga humör mellan hat och kärlek.   En dag kan det se ...

  Blev akut hungrig och gick igenom frysens innehåll. Hittade en påse oxpytt, lite obehagligt namn på mat tycker jag, men man får inte vara kräsen...   Fukten dryper på väggarna känns det som här i stugan. Tände i braskaminen för att få bort de...

Jaha, då är jag här igen då.   En längre tid har jag inte känt för att blogga. Fokus har legat på andra saker och det har varit bra saker   Jobbet tar tid och kraft och den energi jag haft kvar har jag lagt på privatlivet.   Just nu har jag...

Hej igen!   Den sista tiden har livet gått i 190 km/h. Jobbat en hel del och försökt få tid över till andra saker jag vill göra. Fast det orsakar stress ibland så får jag ihop det i sista ändan på det ena eller andra viset. Jag har prioritera...

Hej igen!   Just nu sitter jag och väntar på att Tobbe ska komma hem från en tillställning med jobbet.   Imorgon ska Veronica och jag åka på spa i Varberg. Vi har bokat lyxvarianten, det ska bli så skönt och roligt. Hon är en så skön person o...