Hej igen!

Har inte skrivit på länge nu, men allt har varit en enda röra....

Som ni vet så separerade jag i somras, vi försökte igen, men separerade definitivt igen den 22e oktober förra året. Under den tiden sen oktober har jag jobbat hårt på att gå vidare i livet utan Tobbe.

Ärligt talat trodde jag att jag hade lyckats. Vi hade i princip ingen kontakt. Bara några sms ibland om praktiska saker som min resväska på hans vind och liknande saker.

Livet flöt på och jag mådde faktiskt väldigt bra.

Jag började hitta på saker och la en massa tid på jobbet. Skapade mig ett eget liv som fungerade alldeles utmärkt.

För två veckor sen började jag fundera på hur han hade det nu för tiden. Helt ytligt naturligtvis hahahaha. Eller hur... Efter att ha försökt skapa det rätta intresset för en annan person så kände jag att jag hade massor kvar innan jag kunde gå vidare. Eftersom den nya personen är en riktig superkille som uppfyller alla krav i min kontaktannons så var jag förvånad över att jag inte kunde börja om från början. Trodde inte det var Tobbe jag saknade utan att jag hade en skapad rädsla för att gå in i ett nytt förhållande...

Eftersom Tobbe inte bara är mitt livs stora kärlek utan också en av mina bästa vänner så kontaktade jag honom för att prata. Efter ca 10 sekunder hemma hos honom där jag bott i 4 år så kände jag att jag var hemma igen.

Känslorna var lika starka som de var när vi träffades för 6 år sen. som tur var kände han samma sak.

Vi hade båda försökt gå vidare, men vi hade inte lyckats särskilt bra... Gräset är inte grönare på andra sidan..

I torsdags tog vi på våra förlovningsringar igen. Den är riktigt snygg på handen tillsammans med mina nygjorda naglar;) Det känns helt rätt att ha den igen. Både Tobbe och jag har gått och tryckt upp tummen för att sätta ringen på plats, men ringen har fattats...

Tiden vi varit ifrån varann var väldigt viktig. Jag har verkligen behövt dessa 3 månader för att tänka klart. Allt som hände var faktiskt inte hans fel utan jag har mycket stor del i förloppet. Såklart... Då när vi separerade fattade jag bara det på ett logiskt plan, men idag har jag fått insikter om hur jag agerade också...

Att sitta ensam i ett skjul är nyttigt. Det borde alla testa ibland. Det är inte i folksamlingar man får insikter...

Nu känns allt så fantastiskt underbart. Vi är nykära och ska jobba hårt på att få detta att fungera.

Att jag har dessa känslor efter 6 år är helt unikt, det har aldrig hänt mig tidigare.

Livet leker och kärleken lever!!!!!