Satt på facebook som vanligt och såg ett inlägg Jonas Gardell gjort om sin barndom. Eftersom vi tillhör samma generation så kände jag igen mig och fick flashar från 70-talet i skallen..

Jag började skolan 1970 i Mullsjö. Jag är född 1964 så jag borde börjat 1971, men tristessen ute i skogen var bedövande... Jag ville se hur andra barn hade det om de nu ens fanns. Jag är uppvuxen i skogen med 2 bröder och en schäferhund som enda sällskap. Den ena brodern var för gammal för att engagera sig i mig och den andre var för liten för att jag skulle engagera mig i honom. Kvar var alltså hunden...

För er som inte vet så var Mullsjö på den tiden pingströrelsens Mecca. Nästan alla de andra barnen var religiösa, det var bara jag och några till som hade en hednisk uppfostran.

Av någon märklig anledning så var det dessutom så att vi andra skulle anpassa oss efter de religiösa och aldrig tvärtom.. Hela kommunen var uppbyggd på det viset.

Detta innebar en stor kulturkrock för mig. Fröken var högreligiös och hon var dessutom utrustad med en tramporgel. Eftersom mina föräldrar var ganska muntra till sin läggning så spelades det lite musik ibland där hemma. Elvis, Glenn Miller och liknande saker var den generationens genre. Det sortens munterheter var det inte tal om i skolan. Nej, nej.. Dra dra min kära oxe det bästa du förmår skulle vi sjunga. Extremt uppiggande text för ett litet barn... Sen var det ju alla psalmer också som ofta handlade om att man skulle få på truten om man inte följde guds lagar och bestämmelser. Mitt i detta skulle man växa upp till en sund och moralisk medborgare utan personlighetsklyvningar. Hur lätt var det tror ni när det dessutom var Staffan Westerberg som stod för underhållningen för oss barn på TVn?

Annars var ju skolan underhållande för en liten vetgirig hedning från skogen som pratade med djur.

Som Gardell tog upp så var det inte matematik vi skulle lära oss, det var HEJ! matematik. Det blev så mycket roligare då med mängdlära... Rita ringar så rätt antal element befann sig inom ramen för cirkeln. Det höll vi på med i många många år.

Läsa är viktigt, men vad ger det för signaler när läseboken heter -"Vad var det jag läste?". Ja det kan man fråga sig. En mörkblå bok med små berättelser med en sensmoral som hette duga. Där lärde man sig hur man skulle bli en ansvarsfull samhällsmedborgare fast på ett helt nytt sätt. Snarare lite åt Westerbergshållet. Böckerna var inte anpassade till frireligiösa Mullsjö för de var ofta skrivna av socialister. Kalle Anka hade ungefär samma sensmoraliska uppfostran. Ja ni förstår, den elake får skit i slutet. Inte ett dugg likt verkligheten i borgerliga Mullsjö alltså.. Mina föräldrar var inte personligt engagerade i politik heller, men de var mer blå än röda. Allt krockade i mitt lilla huvud, det var olika åsikter och uppfattningar hela tiden. Är det konstigt att jag blev en social eremit?

Förutom tramporgeln så hade Fröken annan rekvisita för att lära ut viktiga saker. Stenciler i någon lila färg som luktade ungefär som fyllegubbarna i den stora staden Jönköping. På dessa stenciler fanns det blindkartor. Där skulle det fyllas i floder, berg, städer eller länder. Aldrig allt på samma karta för då kunde man få någon logisk helhetsbild av världen och det ansågs förmodligen inte bra. Vad skulle vi med det till? Många av oss bor ju ändå kvar i Mullsjö..

Inför prov fick vi frågor på stencilerna. Svaren fick man fylla i själv på streckade linjer under frågorna. Fröken gick noga igenom vad som var rätt svar så det gällde att hänga med och anteckna så man slapp läsa extra i böckerna inför provet. Kunde man alla dessa frågor så klarade man också provet. Bredde man ut sig lite i texten (som jag gör nu) så fick man lite bättre betyg. Kunde man inte svaret så skrev en del "Vet ej". Det var aldrig bra. Det var mycket bättre att svara på något annat liknande man kände till för då kunde man få ½ rätt åtminstone. Det var minst lika viktigt att uttrycka sig väl som att ha rätt.

Ibland var det festligt i skolan. Då fick vi se på diabilder! Det hände aldrig att Fröken lyckades få i dem från rätt håll från början i projektorn, det hörde liksom till att den första bilden var felvänd. Ett passande ämne på de intressanta bilderna var som Gardell skrev, -"Från träd till pappersmassa". Jag tycker han fångade det perfekt med den titeln. Man skulle kunna tro vi gick i samma klass...

Jag tyckte om att skriva uppsatser. Ämnena vi fick tilldelade var alltid väldigt varierande... På hösten skrev vi om "Mitt sommarlov" och på våren skrev vi om "Min jul". Gud nåde den som skrev om julklappar och mat i juluppsatsen. Jag kommer aldrig glömma när jag gjorde det och fick en trea trots perfekt stavning och meningsbyggnad. Nästa år hade jag noga lärt mig allt om Jesus födelse och fick femma hur jag än stavade och byggde meningar..

Den skolan lärde mig verkligen att tänka själv och utveckla min egen potential...

Det viktigaste vi hade i skolan var rasterna. Då var vi tvungna att gå ut oavsett väder. Då hoppade jag hage, spelade kula, klättrade i klätterstänger, lekte bro bro breja (blev tråkigt för alla tjejerna var kära i samma kille ändå), hoppade twist och långrep. De roligaste rasterna var de då vi hedningar lärde pingstvännerna svordomar och könsord. De var mycket läraktiga och vetgiriga vill jag minnas..

Samtidigt så var det en trygghet i skolan. Visst fanns mobbing precis som nu, men det var på ett annat sätt. Vem hör idag barn skrika "skvallerbytta bing bång" som värsta skällsord? Vokabulären har förändrats kraftigt.

Inget av barnen hade heller med sig kniv till skolan för att försvara sig med. Vi slogs med pinnar och knytnävar en mot en. Några av oss slogs hellre med truten..

Jag har självklart fina minnen från min skoltid. Ett lysande exempel är om jag blir bjuden på likören Amaretto. Då tänker jag direkt på "Björnlim" en liten burk med skruvkork med vitt lim i som man tog upp med en liten spatel. Det luktar exakt samma. Nostalgi på hög nivå.

Idag har flourtanten ersatts med att alla har en flaska flux i badrumsskåpet. Lite har vi tagit med oss från barndomens skola.

Funderar på att i ett hörn av mitt skjul inreda med en skolbänk med lock, sätta på en pennvässare man vevar runt tills pennan tar slut. På väggen framför sätter jag upp en svart tavla med en tavelsudd man först fuktar innan man använder. Sen skriver jag "Låt stå!" så ingen suddar ut mina fina minnen från skolan på 70-talet....

Ni som är under 30 kan googla på ord ni inte förstår som tex : Stencil och bro bro breja....