Det där med teknik är för mig en gåta.

Jag må vara kaxig och slå mig på bröstet i flera sammanhang, men handlar det om datorer, kameror, platta tv-apparater eller liknande maskiner så backar jag för första bästa 8-åring som erbjuder mig sin hjälp.

Igår lyckades jag inte ens bocka i rutan för "kommentarer tillåtna".

Fast då behöver jag inte känna att ingen vill läsa min blogg. Det jag inte vet har jag inte ont av. 33 personer säger statistiken, men jag var väl inne själv ca 30 gånger. Tack mamma!

Egentligen borde jag gå en kurs i hur man får till alla sladdar och mojänger i tekniska apparater. Förr om åren när jag flyttade minst en gång varje år så flyttade jag alla maskiner med sladdarna kvar i maskinerna.

Hade jag dragit ur dem så hade jag fortfarande inte fått igång videon igen. Klarar stickkontakter, med när det är pluppar i olika färger så blir jag nervös. Får jag dessutom en beskrivning av någon tekniknörd så blir det på ett språk jag inte förstår.

Samma sak gäller bilen. Min bror är bilmekaniker och det är jag väldigt glad för. Han är motsatsen till mig och det utnyttjar jag maximalt. Det funkar alldeles utmärkt att köra bilen till det lerigaste stället, kliva ur i högklackat, lägga på en dum min och säga med värsta bimborösten: En mojäng skramlar! Det slutar alltid med att han suckar, ber mig koka kaffe eller något annat jag klarar av och sen åker min bil upp i luften på något magiskt sätt i en hiss.

Efter en stund ger han mig en obegriplig förklaring till skramlet och talar om vad det kommer att kosta. För mig kostar det en tredjedel av vad det kostar andra. Det är lönsamt att vara dum ibland.

Däremot funkar jag ihop med mojänger som inte lever sitt eget liv utan låter mig styra dem. Det gäller tex brädor, hammare och till och med skruvdragare. Får jag bara lugn och ro och tid att tänka ut hur jag ska göra så kan jag till och med bygga mig mitt egna hus. Det har jag gjort och där bor jag nu med min hund. Än har inte taket rasat in och fast det är minusgrader så håller det värmen ganska hyfsat. Det är bra med 0 kronor i hyra också.

Jaha, gott folk.

Då var det så dags igen för lite blogg! Har gjort två försök tidigare, men tröttnat på grund av bristande läsarantal. Det skulle inte förvåna mig om det händer igen...

Eftersom mitt liv förändrats radikalt ganska nyligen så befinner jag mig helt plötsligt i en situation där jag känner att jag inte har ansvar för någon mer än mig själv. Jag kan alltså skriva precis vad fan jag vill! Det tänker jag dra nytta av.

Av titeln kan ni förstå lite hur jag är. Jag är en social eremit. Detta krockar i de flestas öron, men för mig är det verklighet. Jag är en enstöring med hög social kompetens. Det ni!

Det innebär att jag oftast tycker människor blir påfrestande och suger min energi, men jag har ändå vett att föra mig på ett sätt som gör att jag uppfattas som social.

Det som suger är att man ofta vill ha mer av mig än jag har att ge. Eftersom jag är kvinna så har jag inte heller vett att säga nej. Dessutom har jag inte helt förmågan att förstå när jag fått en överdos av socialt umgänge. Det märker jag först efteråt när jag tagit slut och bara vill sova.

Självklart finns det även former av umgänge som ger mig energi. Dessa kontakter vårdar jag ömt. 80% av dessa energipåfyllare är män märkligt nog. Detta har ingenting med sex och romantik att göra utan det handlar enbart om mäns sätt att förhålla sig i sociala situationer.

Eftersom jag älskar att generalisera och reta upp folk så vill jag göra några högst personliga generaliseringar över varför män passar mig som vänner.

1. Män kryper inte in under skinnet och vill hålla fast mitt psyke med våld för att lasta av sig alla sina problem. När män tänker problem vill de ha lösningar inte ältanden över andras tillkortakommanden.

2. De män som jag fastnar för som vänner är intelligenta och har humor. Det innebär också att de har självdistans och bjuder på sig själva. De kan skratta åt eländet och gå vidare utan att för den delen vara ytliga.

3. Män tävlar inte med mig om andra mäns uppmärksamhet. Det innebär att det aldrig blir konflikter som innefattar intriger och skitsnack. Det innebär också att jag kan skita i om jag kammat mig eller om jag ser tjock ut i dagens outfit. Kvinnor piffar sig inte lika mycket för män som de gör för att bräcka andra kvinnor är min åsikt.

Visst finns det undantag, men som sagt jag generaliserar gärna. Jag har inga vetenskapliga undersökningar i ryggen som bekräftar dessa uppgifter utan bara 47 års livserfarenhet av enbart mitt liv.

De flesta håller inte med mig och jag ser redan vissa (som jag vet kommer läsa detta) hur de protesterar högljutt. Deras gnälliga ton kommer bli lika mycket musik i mina öron som deras långa naglar över en griffeltavla. Ta det lugnt tjejer, jag skriver inte om er, jag skriver om mig..... Ni som känner att ni vill protestera tänk istället att ni tillhör de kvinnliga 20 procenten;) Jag kommer dessutom godkänna alla kommentarer innan de publiceras och jag har stenhård censur....

Eftersom det är mitt i natten nu och jag måste sova så får vi se om jag fortsätter denna monolog imorgon.

Nu har jag i alla fall börjat min resa i blggandets värld. Får se hur långt jag kommer.

God natt!

P.S Om jag går vidare med detta projekt så får jag ta och se över layouten imorgon... Teknik... Hua... D.S